Förhistoria Stort allmänt och vetenskapligt intresse har Gotlands forntid utgjort. Fornlämningsrikedomen med gravar och fyndplatser, främst från järnåldern, är väldigt innehållsrikt i förhållande till övriga landskap i Sverige. Detta beror till stor del på öns centrala läge i Östersjöområdet. Under Litorinahavets strandvallar kan man hitta de älsta lämningarna från stenåldern i form av fångst- och fiskeboplatser. De över 7 tusen år gamla fynden kan anknytas till sydskandinavisk fångstkultur. Kustboplatser från sen jägartid har med sin rikedom på yxor skvallrat om röjning i ekblandskogen. Avlösningen sker med en odlingsfas med trattbägarkeramik i inlandet. En ny kustbaserad fångstnäring på gropkeramiska boplatser dominerar åter under mellanneolitisk tid. Viktiga djur vid denna tid var säl och svin. Flertalet gravfält med jordade lik har stötts på vid boplatser på många håll.     Flera hällkistor av megalitisk typ är kända. Under bronsåldern överbyggdes ofta hällkistorna av stora rösen. Rösenas primärgravar är enmanskistor med jordade lik medan yngre bronsålderns brandgravar ofta ligger i skeppssättningar. Boplatser från bronsåldern är föga kända. Fynd spridda över hela ön består i regel av allmänt sydskandinaviska typer.   I övergångsskedet mellan brons- och järnålder har man funnit både brons- och järnföremål. Gravfälten har byggts ut kring både rösen och skeppssättningar. Vissa större gravfält har använts under hela järnåldern. Flacka, välbyggda och rikt varierade stensättningar dominerar gravfälten.   Dessa är lagda både över brand- och skelettgravar. I fyndmaterialet från äldre järnåldern återfinns både inhemsk tillverkning och kontinental import. I gravfynden från yngre järnåldern avspeglas ett internt, rikt utvecklat hantverk. Över 400 gotländska bildstenar, som under vikingatid också fått runristningar, hör också till gravfältsmiljöerna. Man har även kunnat datera ca 90 fornborgar till äldre järnålder. De utgörs dels av bebodda ringborgar på slättlandet och dels av försvarsborgar på kalkstensklinterna. Ett annat säreget drag i den forntida miljön är de talrika, livligt diskuterade sliprännorna i hällar och stenar.     Gotlands vikingatid kännetecknas av ökande rikedom främst grundad på handel. I en ny undersökning har visats sig att skatterna som återfunnits varit i privat egendom och deponerats på boplatsen. Handel och skeppsfart bedrevs från hamnar längs kusten under vikingatiden. Tidigt kristna gravar finns på ett flertal kyrkogårdar, dessa utrustades med dräkt och smycken enligt gammal sed. Den vikingatida högkonjungturen fortsatte in i äldre medeltid. För ytterligare information se: Länsmuseet på Gotland Viking Heritage Fröjel Discovery Programme