Folkkultur Gotlands geografiska läge har betytt mycket för utvecklingen av öns folkkultur. Det har förmedlats influenser över havet från Danmark, Nordtyskland, Baltikum, Ryssland och i synnerhet Sveriges fastland. Vardagslivet har präglats av den växlingsrika historia Gotland haft. Blandningen mellan mycket ålderdomliga och relativt nymodiga kulturdrag har varit påtaglig. Den enda herrgård ön har är Roma kungsgård och byar i fastländsk bemärkelse finns heller inte. Vad som i stället dominerar är ensamgårdar som senare delats upp i självägande parter. En självpåtagen barnbegränsning har motverkat Hemmansklyvningen. Detta gäller särskilt på mellersta och södra Gotland. Där har jordbruket dominerat som näring och släktens tradition varit viktig på gården. De äldre så kallade bulhusen ersattes av de ståtliga mangårdsbyggnader i kalksten, detta satte en ståtlig prägel på bebyggelsen. Fiske och fåravel har utgjort viktiga komplement till åkerbruket. Fiske bedrev man säsongsvis. Som Gotlands nationalrätt kan man nog likna "Lambskallar". Det är griljerade fårhuvuden där ögonen anses som största delikatessen. Matkulturen har även präglats av kontakterna österut. Fortfarande brygger man öl och svagdricka på traditionellt sätt. Nationaldryck kan man kalla "Gotlandsdrickun". Det bryggs på humle och malt. Ullhanteringen har varit framträdande. Stickade vantar och tröjor med karakteristiska mönster var under 1700- och 1800-talen en viktig exportvara till fastlandet. Det förekommer också ett antal folkliga idrotter på Gotland, dessa saknar motsvarighet på fastlandet. Några okända gestalter på annat håll än Gotland förekommer i folktron, för att nämna någon är bysen ett bra exempel. Han kan liknas vid en liten elak tomte som man skulle akta sig för att reta. Vad gäller sagotraditioner kan man se vissa likheter från danska och östeuropeiska sagor. Den äldre gotländska folkkulturen är väl representerad på Gotlands fornsal i Visby, friluftsmuseet i Bunge samt i fiskemuseet i Kovik.